Emma Stonegård Abrahamsson - "Jag har vänt mina svagheter till styrkor"
Hon tog nyligen sitt andra SM guld i Thaiboxning. Utöver det har hon även ett VM silver och ett EM brons men det viktigaste för 23 åriga Emma är att visa de unga hon tränar att det finns en helt vanlig människa bakom elitidrottaren.
– Jag har alltid varit aktiv och tränat allt från ridsport och simning till musik. För 6 år sedan började jag träna Thaiboxning. Jag är från Hudiksvall och verkligen ingen storstadstjej men efter studenten reste jag runt lite för att sedan flytta till Stockholm. Jag har min bästa vän här så jag flyttade in hos henne och bor där än idag. När jag efter en tid hade bestämt mig på satsa på träningen gick jag verkligen all in. När min tränare frågade vad mitt mål var med träningen så var mitt svar att bli bäst. Det är ett tankesätt som genomsyrar allt jag gör. Vi tränade i lokalerna i gymmet så jag började jobba extra där i receptionen. Det möjliggjorde att jag kunde träna så pass mycket som jag behövde. Sedan har jag varit ledare för Backa och sedan september är jag tränare flera gånger i veckan för unga i Frysbox.
Jag fick ADHD diagnos när jag var 16 år och har alltid brottats med ångest. Jag började med thaiboxningen när jag hade dålig självkänsla och var ganska osäker. Men genom träningen kunde jag få ut så mycket och att sedan se att jag var bra på det här har stärkt mig otroligt. Det är faktiskt min ångest som har gjort att jag kommit långt. Jag har vänt mina svagheter till styrkor. Genom att vara fysiskt aktiv balanserar jag livet. Det finns ingen bättre känsla än den efter man har tränat och får massa sköna endorfiner. När man är fysiskt slut är det helt tyst i huvudet och det är precis vad jag behöver. Annars snurrar det runt för mycket där uppe. Det blir en frizon för mig. Jag tror man ska fokusera på att göra träningen för sitt välmåendes skull och samtidigt ha roligt.
Inför SM i Halmstad hade jag tränat stenhårt i två månader. Så när man står där och ska upp i ringen finns det ingen tid att tänka. Då har man lagt så mycket tid på dem här kommande femton minuterna att kroppen vet vad den ska göra. Vi var tre personer, jag, Jocke och Arvid från våran klubb Impact som alla vann sina matcher. Vi kom alltså hem med tre guld!
Det är så häftigt och jag känner mig blessed att få göra något som jag älskar och tacksam över alla människor jag har mött på vägen. Men alla medaljer har en baksida och som elitidrottare kan man få en skev bild av tex mat då man måste hålla koll på vikten. Efter en match får jag ofta en dipp, för när man hade ett tydligt mål så kan det lätt kännas tomt efter. Men alla mår dåligt ibland, även om man oftast bara ser den glada vinnaren och det är det viktigaste jag vill förmedla till de unga som jag tränar. Jag är en helt vanlig människa och att må dåligt behöver inte vara en dom.
Nu riktar jag in mig på VM som skulle varit i början av Juni i Abu Dhabi men som kanske blir framflyttat. Sedan är det EM i höst. Helst skulle jag köra en match innan men det är ganska svårt att hitta motstånd just nu, jag har ju redan kört mot de bästa. Det är också roligt att representera Sverige. Så jag börjar hårdträna för det redan nu.
* Impact är en klubb som har ett samhällsengagemang genom Frysbox.