Story

Sommaren 1988 utbröt ungdomskravaller i Kungsträdgården. Fryshuset var då bara några år gammalt. Detta hindrade dock inte grundaren Anders Carlberg från att lansera en storslagen idé som – enligt honom själv – helt skulle förhindra allt våld och bråk i stan under nästa sommar. Idén var en jättelik fest på Fryshuset och kajen utanför. Den skulle heta Tio sista dagarna och ge alla unga stockholmare ett alternativ till att stöka på stan innan skolstart.

En av många nyfikna besökare var artisten Petter. Bara tolv år gammal och långt ifrån sitt stora genombrott som rapstjärna.

– Jag växte upp en och en halv kilometer från gamla Fryshuset. Redan som tioåring kom jag i kontakt med hiphop och för mig blev Fryshuset en viktig del av det. Där samlades unga hiphopare från hela Storstockholm. Ingen pratade vilket område eller tunnelbanelinje man kom ifrån. Vi pratade hiphop. 1984 fanns inget internet utan vi sökte oss till varandra. Alla som var intresserade av hiphop graviterade på något sätt mot Fryshuset. Och speciellt festivalen Tio sista dagarna. Fryshuset var en viktig plats för mig, berättar Petter.

På Tio sista dagarna samsades framtidens stjärnor som Leila K och Dr Alban med Public Enemy. Här fanns teatergrupper och spådamer. Förortskids dansade sida vid sida med innerstadsungdomar och hiphoparna befann sig under samma tak som skinsen. Mitt i allt detta hade Carlberg bestämt sig för att en skateboardramp skulle byggas. Den skulle bli Europas största och hann mirakulöst nog färdigställas precis innan öppningen.

– Allt och alla skulle in under samma tak. En klassisk carlbergcirkus! Anders gillade ju kommunikation och alla skulle prata med varandra. Jag minns den här tiden på Fryshuset med stor värme och tacksamhet. Musikaliskt var det en inspiration, men det var också en viktig mötesplats. Det var människor från alla hörn av Stockholm som jag senare skulle rappa med.

Festivalen förlöpte utan några större incidenter. Och våldet i Kungsan minskade också. Precis som Carlberg förutspått. Nästan 40 år senare tror Petter att Fryshuset fortfarande fyller en viktig funktion:

– Den välkomnande och inkluderande rollen som Fryshuset har haft sedan 1984 är lika viktig idag, tror jag. Oavsett om det handlar om att skriva poesi, spela basket eller redigera film. Allt sådant. Att få prova på saker, oavsett om man är fattig eller rik. Här fyller Fryshuset en samhällsfunktion. När man är ung är det så jäkla viktigt att hitta sin passion. Det är den som kan rädda dig, leda till en karriär eller ta dig vidare i livet på något annat sätt.

Från hiphop, basket och Europas största skateboardramp har Fryshuset vuxit till att idag vara ett av världens största ungdomscenter. Varje månad kan tusentals unga över hela Sverige utöva sina passioner, hitta sitt kall och knyta kontakter för livet. Precis som den unga hiphoparen Petter gjorde på 80-talet – en tid då hiphopen var en mystisk subkultur man fick leta sig fram till.