Constanza Rodriguez om skola, vänskap och Emerich Roth

Constanza Rodriguez är HR-partner mot Fryshusets grundskolor och trots att hon bara varit här några månader, sträcker sig hennes relation med Fryshuset långt bak i tiden. Det är en berättelse som rymmer en livslång vänskap, ideellt arbete och fascinationen för civilkurage och hur människan kan resa sig ur mörker. Men mest vår godhet.

– Sedan jag gick i grundskolan har jag haft ett stort intresse för historia och människors livsöden. En fascination för hur människor kan genomgå svårigheter och komma ut på andra sidan som bättre människor. Därför har jag läst mycket självbiografier, det är en sorts läkande process för mig tror jag. Det var också så jag kom att läsa förintelseöverlevaren Emerich Roths bok ”Mitt namn är Emerich Roth” och blev helt tagen. I slutet av boken stod det att han arbetade på Fryshuset och där fanns också hans kontaktuppgifter. Jag kontaktade honom och frågade om han inte ville komma till vår skola och föreläsa, minns Constanza.

Hon gick då i åttonde klass och hade inte förankrat den eventuella föreläsningen med någon på sin skola men antog att ett sådant bra förslag skulle få ett positivt gensvar från skolans ledning.

Det fick det tyvärr inte. Skolan hade ingen budget för att anordna en föreläsning utan sa nej till hennes initiativ.

Några år senare föll det sig ändå så att Constanza fick tillfället att gå på en föreläsning med Emerich. Efter föreläsningen fick de tillfälle att prata. Det blev en lång diskussion om samhället, ungas förebilder och tron på människan. Det var också det första av vad som skulle bli många långa samtal mellan Emerich och Constanza.

– Han fick mig verkligen att förstå att vem som helst kan hamna snett utan den kärlek alla förtjänar att få. Han berättade för mig att nazisterna tog ifrån honom allt. Allt utom det viktigaste han hade: kärleken han fått från sina föräldrar. Han var helt övertygad om att det också var den kärleken som tagit honom igenom alla de prövningar han utsattes för, berättar Constanza.

Samtalen handlade också om vikten av en fungerande skola och skolan som en sorts andra hem. Via sitt arbete i Fryshusets verksamhet EXIT nådde Emerich många unga män som på olika sätt hamnat snett. Han skapade förändring med sitt kompromisslösa kärleksbudskap.

Efter några års vänskap samlade Emerich Constanza och några andra unga hemma hos sig i syfte att föra vidare sina tankar till nästa generation.

– Efter mötet startade vi ett projekt som hette Loud Liberation som syftade till att samla unga ambassadörer för att föra vidare Emerichs tankar.

Idag finns inte Loud Liberation, men Emerichs tankar och livsgärning lever kvar – både på Fryshuset, i verksamheten EXIT och i Emerichfonden. I juni i år slöts dessutom cirkeln då Constanza återvände till Fryshuset. Och då till skolverksamheten som betydde så mycket för Emerich – där hon kan fortsätta att sprida vidare budskapet om att oförtröttligt fylla unga människors skolgång med trygghet, passion och kärlek – för att motarbeta mörkret.

– Att skapa trygga platser för unga, med trygga unga vuxna som förebilder, dit unga kan gå efter skolan är något vi gjort och något vi ska fortsätta med i 40 år till. Speciellt för alla de unga som saknar detta i livet i övrigt. De som saknar goda förebilder och inte har någon att se upp till. Eller som Emerich skulle sagt: skolan ska vara som ett andra hem. Ett hem fullt av kärlek! Det behöver vi fortsätta med. Emerich är väldigt saknad och jag är honom evigt tacksam för de lärdomar och vänskap vi delat –  som blivit en viktig del av den jag är idag.