Rebecca Waldén - "Man måste var där känslomässigt i arbetet med unga"

– Jag lärde mig snabbt att familj inte är blod. Född och uppvuxen i Kristianstad. Kommer från en dysfunktionell familj och det gjorde att jag växte upp snabbt. Jag bodde mycket hos mina farföräldrar under uppväxten. Jag var mycket ute och sprang på stan och blev kriminell i ung ålder. Jag ställdes tidigt inför flera livsval, att stanna, deala droger och dö eller att gå vidare så under min tonårstid flyttade jag till Lund för att gå gymnasiet där. Men där umgicks jag också i kriminella kretsar, jag hamnade vid ett vägskäl och kämpade mig till att ta de rätta valen. Nu har jag varit ren i många år.

Jag utbildade mig till undersköterska och socialpedagog och började jobba på ett hem för tjejer med självskadebeteende. Senare började jag jobba med barn som hade begått sexuella övergrepp på andra. Mycket av arbetet var att fokusera på individen, i båda jobben. Jag brukar säga att man ska kämpa för sig själv, det måste man göra innan man kan göra det för andra. Jag började på Fryshuset sommaren 2018 genom Passus som är en avhoppar verksamhet. Där mötte jag många riktigt bra ungdomar som hade hamnat på glid. De behövde prata av sig och med en liten gnutta tillit så gjorde de det.

Man måste var där känslomässigt i arbetet med unga. Jag pratar alltid med de unga och försöker visa eller skapa en förändring. Jag tror på att; gör det inte svårare än vad det är. Inom vuxenvärlden finns det massa formuleringar och förkortningar på metoder för att jobba med unga i svåra situationer men något som är extremt viktigt är att man måste prata ungdomarnas språk. När jag ser en ungdom som befinner sig på en plats med droger och kriminalitet så kan jag förstå dem för att jag själv har varit där. Jag kan med handen på hjärtat säga att jag förstår hur du känner. Unga är inte heller ute efter sympatier heller eller att någon ska tycka synd om dem. Utan de vill ha någon som tror på dem och inte pratar massa konstiga ord.

Vad jobbar du med idag?

– Idag jobbar jag på Fryshuset i Östra Göinge, det blev lite närmare att åka dit än till Malmö. Jag är verksamhetsansvarig och ledare i verksamheten Vi behövs där utbildar jag unga i krisberedskap. Just nu har jag en grupp med bara tjejer och det är mycket viktigt att se och stötta dem. De flesta yrken inom räddningstjänst är mansdominerade yrken så det är kul att tjejerna får ta del av den kunskapen. Vi läser om krisberedskap men gör också studiebesök på exempelvis brandstationer. Vi har också fokus på social hållbarhet. Under 2015 kom det många flyktingar till området och många av de unga har inte varit utanför Broby. De vill prova på mycket och man måste tillåta dem att göra det på sitt sätt.

Det är även uppdelat mellan etniciteter så våran öppna mötesplats är ett ställe där de kan mötas och även möta positiva vuxna förebilder. Vi har även motorburen ungdom som är mycket populärt i området, där de får möjlighet att mecka med bilar.

Visst kan det ibland vara väldigt svårt att möta de unga, de kan ha en hård fasad och inte verka intresserade av kontakt. Men om vi vuxna lyfter blicken och ser dem, säger hej, att inse vikten av ett hej, då har man redan kommit 50% på vägen i kontakten. Vi vuxna ska inte vara rädda för att göra fel, eller anse oss själva vara fullärda och sedan tillämpa det på de unga. Alla regler som säger hur man ska vara, skrivna eller oskrivna. Man säger det får du inte göra och då säger jag varför inte? Vi är så fixerade av resultat men världen funkar inte så. Allt handlar inte om att vinna eller förlora. Det byggs bara upp höga murar mellan vuxna och unga om man vill tvinga på dem ett beteende. Vi måste stötta de unga till att våga. Våga testa det de gillar, våga prata för sig själva. Det är ett nyckelord i livet.

I Vi behövs lyfter vi också vad är en kris för dig? För kris kan betyda olika saker för olika människor. Vi kanske direkt tänker på kris som att det börjar brinna exempelvis. Men för många unga kan kris vara en helt annan sak, kanske något som är en del av deras vardag. Det kan vara svårt ekonomiskt, att få mat på bordet, i familjen eller andra omständigheter som faktiskt är en kris i deras liv. Situationen som många unga befinner sig i idag i Sverige är en tyst kris och det jobbet vi gör är att få dem själva att identifiera det och försöka jobba lösningsinriktat. Hur pratar man med myndigheter, vad kan jag göra idag för att påverka livet i en positiv riktning. Vi har även i utbildningsgruppen påbörjat en kartläggning av området. Då är det de unga själv som tittar på sitt område, ser vad som behövs i staden. Det finns ingen bättre än de unga för att göra det för känner området bäst och befinner sig där varje dag.

Vad gör du på din fritid?

– På min fritid gillar jag att vara ute i naturen. Där kommer jag bort från city life och samlar positiv kraft. Jag har två hundar, en mops och en berner sennen och mina barn är med hela tiden. Jag tänker ofta att sikta högt i livet, inget är omöjligt och att man aldrig är fullärd utan utvecklas hela tiden. Fokusera på det positiva och våga, man ska göra fel för det är så man lär sig!